Nyss låg jag däckad i en förkylning, en situation som mest lämpar sig för varma drycker och kontemplation. En av de saker som for runt i mina tankar var trossamfund, mer eller mindre specifika sådana, för hedningar. De flesta som talar som sådana på nätet verkar vara odelat positiva, men jag är minst sagt skeptisk.
I Sverige finns det tre nivåer av trossamfund, där miniminivån är …en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst. Utöver det kan trossamfundet bli registrerat, vilket innebär att det måste uppfylla en rad villkor:
- Det måste ha stadgar om ändamål och beslutsgång
- Det måste ha en styrelse
- Ett namn som särskiljer dess verksamhet från andras
Ytterligare en nivå kan sägas vara den när ett registrerat trossamfund uppfyller kraven för rätt till hjälp av staten med bestämmande, debitering och redovisning av avgifter från dem som tillhör trossamfundet samt med att ta in avgifterna:
- bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på
- är stabilt och har egen livskraft
Det är särskilt den sista punkten olika hedniska samfund brukar stupa på då Nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund utvecklar den ytterligare enligt följande:
- Samfundet skall betjäna minst 3 000 personer i Sverige och bedriva verksamhet på flera platser i landet.
- Om samfundet betjänar färre än 3 000 personer bör det ändå anses ha egen livskraft, om det utgör en del av ett internationellt verksamt trossamfund av betydande omfattning.
Förutom administrativ hjälp med att samla in avgifterna från trossamfundets medlemmar, kan även ett statligt bidrag utbetalas.
Huvudorsaken till att vara ett registrerat trossamfund tycks vara att man kan få pengar. Den andra stora orsaken är möjligheten att få utse vigselförrättare, eller snarare ge förslag på lämpliga personer inom trossamfundet då det slutgiltiga beslutet alltid fattas av Kammarkollegiet.
Båda de här sakerna tycker jag bör skötas utan statlig inblandning. Finansieringen kan alldeles utmärkt skötas på det sätt som de ideella föreningarna gör det, där insatser från ett prästerskap dessutom kan finansieras av extra avgifter för mer sällan utförda tjänster, till exempel vigsel eller begravning.
Vigselrätten bör fråntas ALLA trossamfund och bli en enbart juridisk funktion. Idealet vore om man helt enkelt kunde sända in en bevittnad ansökan som ändrade parternas status till ”vigda”. Vill de sen utöver det ha en religiös ceremoni blir det en sak mellan dem och den officiant de väljer.
Även de statliga bidragen bör dras in, religion ska vara en privatsak som det offentliga inte blandar sig i – vi är ju en sekulär stat med religionsfrihet och ett bidragssystem kommer alltid att snedfördela resurserna. Sen kan jag även tycka att Svenska Kyrkans tillgångar borde ses över och stora delar av deras innehav borde återlämnas till svenska folket, men det är nog tyvärr en utopi.
Läser man varför olika hedniska sammanslutningar valt att bli trossamfund så anges även legitimitet och upplysning till allmänheten som skäl och här kommer vi till en av de stora stötestenarna för mig: kan jag och bilden av min tro verkligen representeras av någon annan?
Månne är det bara för att jag är tjurig och principfast, men hittills har jag inte funnit någon hemvist i någon organisation. Jag har varit med i flera vid olika tillfällen, men alltid är det någonting som inte stämmer överens. Ju längre jag kommer på min väg och ju mer erfarenhet jag får, desto mer avlägsnar jag mig från den hedniska mittfåran, jag blir helt enkelt mer utkristalliserad i vad jag vet och vad jag tror, medan de flesta organisationer är så generellt inriktade att det i sig ibland går emot det jag omhuldar.
Jag tror att största nyttan för flest individer skulle vara om alla trossamfund fråntogs sina särskiljande privilegier och vi ( i den mån det finns ett ”vi) hedningar istället lade ner engagemang på att slutgiltigt skilja det offentliga och den religiösa sfären åt, samt att se till att denna åtskillnad efterlevs (det är t.ex. tyvärr fortfarande vanligt att kyrkan försöker nästla sig in i skolans värld för att på ett tidigt stadium få nya medlemmar och mer pengar i kistan).
Vad tycker ni? Det här är ett ämne där jag verkligen ser fram emot tankar, åsikter och frågor.
Absolut! Jag har aldrig reflekterat över detta så djupt. Inte varit insatt i samspelet mellan staten och trossamfunden. Du har en stor poäng i ifrågasättandet “om min tro verkligen kan representeras av någon annan”. Det är som med de politiska partierna. Jag sympatiserar inte med något till 100 % men är man tvungen att
välja… Vilket är det fina i kråksången här i Sverige, det behöver man inte. Ok, om man är hel emot Svenska Kyrkan så får man värja sig gott. Det är INTE ok att de går via skolorna (och dagis!). Min dotters dagis åkte till kyrkan på “utflykt”, harmlöst kan en del tycka. MEN, det är den enda utflykt de gjort (förutom till skolan inför 6-års verksamheten). Och om jag som förälder skulle motsatt mig denna så kallade “utflykt” så skulle hon blivit MYCKET besviken.
Ja, som förälder får man ha ögonen öppna för skolan och förskolans tilltag när det gäller Sv. kyrkan. Man får även vara beredd på en hel del märkliga reaktioner från skolpersonal och/eller andra föräldrar, inte så mycket från troende kristna, där känns det rätt självklart att det tycker utflykter till kyrkor är en bra idé. Nej, det som har gjort mig mest besviken är de som är “normalsekulariserade”, som inte kan förstå varför det skulle spela någon roll, “inte tror du väl ditt barn blir kristet av en utflykt?”. Det tror jag naturligtvis inte, men jag tror att en låt-gå-attityd i en liten fråga kan sätta större stenar i rullning som gör att vår lagfästa religionsfrihet kan hotas, tillsammans med yttrandefriheten. Dessutom finns det ju för skolan inget undervisningssyfte med sådana utflykter, de tar bara tid från den ordinarie undervisningen.